Har jobbat tills idag på morgonen. Åkte direkt och handlade, så det var klart.

När jag kom hem var jag så kaffesugen!! När jag packat upp varor, fixat kaffe och svarat på mejl satte jag på mig stegräknaren som vi fått på jobbet. Idag börjar en tävling som vi är med i.

Så tog jag på träningsoverallen, fram med stavarna, stoppade hundgodis i fickorna och sen iväg!

Jag klappar mig själv på axeln och säger : Duktig tjej!!  Inte för att jag har motionerat utan för att jag har tränat Vilma så bra! Hon har ju tagit sig större och större frihet när vi är ute och rider och det är ju inte så konstigt! Sitter man på en häst så har man ju lite annat att tänka på. Är vi dessutom 2 så tror man att den andra har koll. Hundar är ju inte dumma, om ingen säger något så utökar man sin frihet!

Idag var jag superuppmärksam när vi var ute. Varje gång Vilma var på väg in i skogen efter en lukt eller något så kollade hon på mig först. Hon är en liten spejare! Springer före och håller koll på alla stigar. Men jag har blivit slarvig på att se när hon står där och bokstavligen säger: Här är ett spår, jag kollar det matte!!

Men idag var jag med! Varje gång hon stannade och tittade så ropade jag bra,( vilken duktig liten spejare!! ) och hon kom som ett skott för en godbit. Ibland blev det godis (oregelbunden belöning) ibland blev det röstberöm eller applåder (betingade förstärkare) och Vilma tyckte det var toppen! Nellie gick som vanligt som ett plåster bredvid så jag kunde inte ta bort plastplopparna på stavarna, för då hade jag spetsat henne!!

Denna träning kallas även skvallerträning, kan användas när man ser andra djur, människor, bilar eller vad du vill.
Men givetvis måste belöningen vara något som de uppskattar! Belöningsträning är underskattat av många.

Nu ska jag gå ut, solen har tittat fram!!

Kommentera

Publiceras ej