Ibland är man otursförföljd!

 Vi hade ju sjuk liten Birkir här i helgen. Halv 3 gick vi och lade oss på lördagsnatten. Han var inte särskilt pigg, åt inte, bara låg still och kollade på oss.

Klockan 7 gick jag ut igen och kollade till honom och Katur som stod inne som sällskap. Men det var likadant. Han ville inte äta eller dricka och inget bajs! Men när jag fick upp honom på benen la han av världens brakare iallafall, alltid något!

De andra hästarna och fåren fick mat, sen gick jag och lade mig igen och sov till 9.30!

På fm kom grannen och lämnade kött som Tomas skulle röka.

Tomas drog igång röken och jag gick en liten sväng med Birkir och Katur (som var trött på att stå inne!)

När vi kom tillbaka så började han äta lite grann. Katur fick gå ut, men vi ville ju se att magen kom igång på Birkir.

Framåt eftermiddagen gjorde han en liten hög och vi jublade!! Det såg bra ut så han fick gå ut till de andra.

Det snöade lite hela dagen, så det var snöskottning och mockning och annat pyssel.

Tomas höll på med röken, plogade och hade fullt upp.

Korven var klar, han tog in den. Jag hade gjort risgrynsgröt, så vi åt och Tomas åt snabbt för köttet skulle snart vara klart ute i röken.

Karin ringde och sa att tåget var försenat så hon visste inte om hon skulle hinna med bussen från Linköping. Just då kommer Tomas in och säger: Det gick åt helvete! Va!!! Jag fattade inget.

Röken hade på något sätt tagit eld och när han kom ut var det inget kvar av rökskåpet, bara en hög kol och aska!!!

Chockerande förstås och så jäkla tråkigt eftersom inte allt kött var vårt. Men när man tänker efter så var det ju inte hela världen. Det hade varit värre om skåpet stått kvar där det stod förra året, bredvid alla bodar.

Nu hade han flyttat ut det och gjort en snövall runt som tur var!

Kom i säng jättesent och är skittrött.

Kommentera

Publiceras ej