Idag har den gått en vecka sedan den hemska dagen då Nellie fick somna in. Det går en dag i taget fast i början undrade jag hur jag skulle stå ut.... Nu kan jag prata om henne utan att börja gråta varje gång. Det beror förstås på vem det är jag pratar med också.

Idag var jag med Cattis och hennes hund till veterinären i Boxholm. Rittva på Sörgårdskliniken. Först grät vi i telefon igår när hon ringde och sen lite idag när vi träffades. Men sen kunde jag prata om Nellie både med Cattis och med Marie som jobbar på kliniken.

När vi åkte hem stannade vi på Burger King och åt lunch och satt och pratade. Fattar inte hur mycket vi kan prata vi två!!

När jag kom hem red Karin och jag ut på Beris och Nökkvi. Men det har ju snöat, så de fick ju klamper under hovarna och halkade hit och dit! Inte så kul.

Igår red vi alla hästarna. Karin red 3 stycken och jag 2.  Så denna veckan har de fått gå ordentligt. Känns bra.

Jag tränade igår morse innan jag åkte hem efter jobbet. Det var en månad sedan så jag har träningsvärk i både armar, ben och mage. Har ju simmat 2 dagar också, det känns med!

Snart kommer Tomas. Han skulle handla så vi ska göra tortillas med älgskav och en massa grönsaker. Mums!

2 kommentarer

Anonym

23 Oct 2010 19:15

Burger king är gott. =)

Föresten, vad tycker du om min blogg? Jag försöker få fler läsare så jag undrar om du vill göra bloglovinbyten? ;)

Mariann L

24 Oct 2010 11:41

Allt har sin tid. Skönt att den värsta sorgen börjar släppa. Det tror jag är en tid man bara måste igenom på något sätt. Ha det bra!

Kommentera

Publiceras ej