Igårkväll kom pojkarna hem från Uppsala för att bo några dagar.

Vi passade på att fira Karins födelsdag, 26/10 och Victor som fyllde 18/9. Mormor och morfar, Fredrik och småtöserna var här.Vi lagade chili con carne och hade ris, sallad och gott bröd till det. Sen kladdkaka (färdigköpt) med grädde och hallon. Mums!



Sötaste My och Moa

Jag var på Ringblomman igår fm och fick behandling. Sen frös jag hela dagen och kände mig urken. Har jag aldrig gjort förut efteråt.

Vi tog iallafall en ridtur efter kaffet, Karin och jag. Jag tänkte att jag bara "åker med " idag, så jag tog ridgjord och inget spö som jag brukar ha att peta lite med! Och Beris gick sååå bra! Han töltade så fint och lätt! Ska sluta rida och bara åka med istället!!

När vi ätit lunch så åkte vi och handlade det vi behövde till kvällen. Sen var det matlagning och lite röj här hemma innan de kom.

En trevlig kväll var det. När släkten åkt hem så tog vi i familjen ett parti plump. Det slutade inte förrän 00.30, så imorse var vi lite trötta!

Jag vaknade 7.15 imorse och pallrade mig ut och fodrade. Funderade på att lägga mig en stund igen, men då är jag man ju lite pigg efter att ha varit ute! Robert och Diesal kom in efter en liten stund och åt frukost. Sen kom Karin och vi gick ut och jobbade lite.

Strax efter 10 väckte vi Victor och sa att det var kaffedags!

Sen hjälptes vi åt att bära in den stora kaninburen (går åt 4 pers!)  och alla agilityhinder. Så skönt att få in dem.

När vi ätit så åkte Karin till jobbet och Robert, Victor, Diesal och jag åkte på shoppingrunda till Mjölby, Hogstad och Skänninge! Jag hämtade mina glasögon, grabbarna köpte skor och vovven fick ett täcke.



Moa och Diesal

Diesal och jag är själva här hemma nu.  Tomas och grabbarna åkte till farmor. Diesal ligger i Nellies säng och myser. Den får stå kvar ett tag. Jag tycker om att de ligger i den. Vilma ligger också där när hon är här.

Idag när jag stod vid diskbänken fick jag en sån känsla av att Nellie skulle hoppa upp på min rygg med framtassarna. Hon gjorde ofta det när hon ätit. Först pep hon till och viftade på svansen som en propeller, sen hoppade hon upp och stötte till mig. Ibland kommer sådana känslor, hon känns så närvarande.....

Det är sådana tillfällen som är jobbiga och jag saknar henne så otroligt mycket. Fattar nu hur mycket vårt liv styrdes av henne. Inte på något vis negativt, men allt vi gjorde så var hon en del av det. Vi hade ju ingen annan än Karin som kunde ha henne så hon var ju med någon av oss jämt!

Idag när Diesal var med oss i bilen och flåsade (!) så kändes det för en sekund som det var hon som lät bakom mig. Ibland är de lite lika.....




Alltid lätt att koppla av....älskade hund!

1 kommentarer

Mariann L

28 Oct 2010 21:15

Så fin bild på Moa och Diesal!

Kram!

Kommentera

Publiceras ej