angdalen

Fina lilla hästen. En dag ska allt fungera!

När jag red för Anna första gången, i somras, så var jag nära att sälja hästen.

Inget fungerade. Jag förstod mig inte på henne. Allt var kaos och ingen gångart kändes bra. Det var inte ett dugg kul att rida.....

När hon blev inriden hos Malin för 2 år sen gick det ganska bra ett tag efteråt. Men tidsbrist och skador gjorde att det blev väldigt stora glapp mellan ridturerna.

Så i vintras fick jag tips om att rida för en toppenbra instruktör, en av de bästa. 

Jag fick ingen hjälp överhuvudtaget där. Jag minns bara att hon tyckte att hästen var felbyggd och hade det varit på Island hade hon blivit mat. Ja, jag vet att det är så på Island. Men vi bor i Sverige och här äter man inte upp en häst som har kostat pengar i inköp och träning!!!!

Givetvis red jag ännu mer sällan, det var ju bara deprimerande. Grisepass var den gångarten vi mest gick i.

Sen ville Karin börja rida för Anna Andersson i Kulltorp. Jag skjutsade dit Karin och gången därpå tog jag med mig Tindra.

Anna sa till mig: Antingen börjar du rida eller också säljer du hästen!

Tack!! Jag har börjat rida! Hästen blir bara bättre och bättre! Men eftersom jag själv är instruktör (hund) så funderar jag på varför skyller en "duktig instruktör" på att hästen är felbyggd?

Anna sa: Banta ner hästen och rid! Sen har hon pedagogiskt "lärt" mig att ta en sak i taget. Hästen kan ju inget! Så vi lär oss ihop nu. Med läxor från gång till gång!

Det är så kul att rida igen! Tindra är jättesnäll, duktig, lagom pigg och kommer att bli toppen att rida när vi kommer igång med kondis och styrka! Just nu är hon lite skev.