Lördag 26 januari

Idag har jag hunnit med mycket!
 
Började med en ridtur på förmiddagen med kusin Marie Gran! Vi pratade mest, men lite vettig ridning blev det med! Tindra har ingen superkondis, men hon känns härlig att rida! 

Tomas har varit ute och jagat och de sköt 2 rådjur, men tyvärr inte på vår mark. När han kom tillbaka så var vi på hundpromenad och tog lite kort på hundarna på gärdet vid jaktstugan. Jösses vad de sprang, hundarna!

Sen mockade vi och fixade i stallet innan maten. Så gick jag in och lagade mat och hade godissök med hundarna! Tomas plogade på stallplan. Det var bra! Då kanske vi kan sätta upp lite fler agilityhinder!

När vi hade ätit var klockan nästan 17 och då tog vi pannlampor på och gick en hundpromenad igen. Sen till stallet och fodrade och bytte vatten.
 
När vi var klara så gick vi in och fixade våfflor! Men järnet är helt odugligt, så det blir till att köpa nytt! Men gott var det iallafall!

Nu har jag gjort deg till rågbullar och sen hoppas jag att Tomas hjälper mig med nya hemsidan!


Hundträningsfunderingar

Igår skulle jag visa Jonna lite hur jag tränat Jim och Mio med lite olika saker. De åker ju bland annat skateboard, plockar burkar och Mio släcker/tänder en lampknapp.

Det slår mig alltid när vi håller på, hur olika de är hundarna. Jag har tjatat om det förut, men det är så intressant!

Har det med ålder att göra? Erfarenhet? Belöning? Troligen alltihop.

Jim älskar ju att testa sig fram. Han är lättbelönad, har "fattat" att det lönar sig att prova. Det händer liksom inget om man gör fel.Han gillar nästan allt ätbart! Han har ju också en del erferanhet, har bott hos flera andra och lärt sig hur vi människor funkar!

Mio är svårare. Han ger upp  när han inte förstår direkt. Han förstår inte heller att när det inte kommer belöning så måste man jobba själv och testa sig fram. Han ser bara olycklig ut! Sen är han lite mer kräsen när det gäller ätbara saker. 

Sen är Mio  så skvatträdd! Jösses, han kastar sig bakåt när det skramlar lite! Jim är inte alls sån. Han kastar sig ut på skateboarden ibland, så den vippar, men det gör inget!

Igår kom jag på att Jim är ganska lik hur Nellie var att träna. Det behövdes liksom inte så mycket info. Efter att hon  lärt sig plocka upp saker och ge mig dem, så gick det att överföra på mängder av olika beteenden.

Lilla fina hunden, som lärde mig så himla mycket.
 
 
Nellie njuter i solen
 
Mio och jag
 
 
Jim, när han precis kom till oss för 2 år sedan
 
 

Tisdagkväll på jobbet med lite funderingar

Jag jobbar extra idag/inatt. Vi har nyss ätit kvällsmat och diskat undan.

Jag har tagit några extrapass eftersom jag var ledig förra veckan. Helgen var jag hemma. Det blev lite städat inomhus och sen det vanliga utejobbet. 

Igår jobbade jag tills imorse. Så åkte jag hem och kom tillbaka till 17.00. Slutar imorgonbitti igen.

En del upplevelser från förra veckan i Stockholm snurrar fortfarande i skallen. En sak som jag nämnde för flera av de andra är att om man har hund med sig så blir det genast lättare att få kontakt med folk. 

Mio är ju inte direkt svårflörtad heller. Han försökte med alla som som satte sig bredvid/mitt emot  oss. En tjej slickade han på strumpbyxorna.......

Träffade flera jättetrevliga människor som jag hade roliga samtal med. Men ett möte som blev lite speciellt var när vi skulle hem med pendeln på onsdagen. Jag sätter mig mittemot en kvinna som läser en bok på sin ipad eller vad det heter. Hon rör inte en min på väldigt lång stund. Mio ligger på golvet och bryr sig inte. Jag tänker : Vad olika folk är. Vissa är så anonyma. De visar verkligen att de inte vill prata.

Efter en lång stund ringer hennes (nya) telefon. Hon blir lite skärrad så när hon ska svara tappar hon den. Hon dyker ner efter den på golvet bredvid Mio. Bildskärmen är på och där sitter en kille och säjer: Hej! Jag är hos frisören, vad tycker du!? Hon blir generad och glad och ler stort. Plötsligt blir hon mänsklig!!

Men hon tycker det är lite pinsamt så hon sätter luren till örat och pratar tyst. Det gör inte killen! Han säjer högt och tydligt: Men du, jag ser ju ditt öra!!

Jag började skratta, det bara bubblade fram, kunde inte hålla igen det! Det var som sockerdricka i kroppen!

Hon pratade en stund  och när hon lagt på så sa jag: Förlåt, men det var så roligt!

Då log hon och sa att det var jobbigt med nya telefoner med så många funktioner.




En tjej med telefonvana! Hilma drygt 1 år på bilden.
RSS 2.0