Igår var hovslagaren här från morgonen till 13.30. Det var svinkallt!! Jag frös hela dagen fast solen tittade fram sen.
När han hade åkt hem och vi hade ätit så åkte Karin hem. Ja vi målade lite först också.
Sen åkte jag till Vadstena och köpte hundmat och mat till oss. När jag stod i affären ringde min telefon. Det var från ortopeden, dit jag hade ringt på morgonen.
Jag behövde förlängt sjukintyg och mer medicin. Sen undrade jag om de visste om remissen kommit fram till Norrköping. Jodå de hade fått svar också (när skulle jag fått veta det om jag inte ringt??)
De vill inte operera mig i Norrköping för det syns inte vad jag har för problem. De rekommenderade att jag skulle få göra en ny röntgen samt magnetröntgen (som jag bad om i december och inte fick!!)
Sen svamlade han om att det var ju inte så kul att operera höften om den var sliten. Lite som pest eller kolera tror jag han sa! Va fan! Ska jag gå så här resten av livet då. När jag sa att jag har svårt att gå frågade han :" Kan du gå 1 km? "
Jag har ju sagt att jag har ont hela tiden när jag går, hur svårt är det att fatta?! Äter jag inte tabletter så kan jag inte gå, alls.
Jag blir arg, ledsen uppgiven. Ska det vara så här? Varför tror de mig inte? Jag trodde den här nya läkaren var bra. Men igår i telefon var han inte speciellt förstående.....:-(
Jag förstår att folk inte orkar kämpa för vård när de är sjuka. Det är ju som att stånga huvudet i väggen hela tiden.
Av ilskan och ledsamheten blev det lite gjort iallafall på kvällen. Jag städade toan, vek tvätt, dammsög, tränade hundarna och gjorde sjukgymnastik.
Idag jobbade jag till 13.30 sen besiktade jag bilen och sen direkt till Lena sjukgymnast.
Hon är inte bara sjukgymnast utan också klok som en uggla! Hon tog ett papper och sa:" Nu Agneta ska du ta dina 25% sjukskrivnings-timmar och bli frisk!"
"Du kommer inte hjälpa kroppen om du fortsätter att inte lyssna på signalerna att din kropp inte mår bra!"
Så jag fick ta ett papper och skriva 3 spalter: Vad vill jag. Vad mår jag bra av. Måste-saker som jag inte behöver göra.
Jag vet redan några saker som jag ska skriva dit. Det gör jag imorgon. Godnatt!
När han hade åkt hem och vi hade ätit så åkte Karin hem. Ja vi målade lite först också.
Sen åkte jag till Vadstena och köpte hundmat och mat till oss. När jag stod i affären ringde min telefon. Det var från ortopeden, dit jag hade ringt på morgonen.
Jag behövde förlängt sjukintyg och mer medicin. Sen undrade jag om de visste om remissen kommit fram till Norrköping. Jodå de hade fått svar också (när skulle jag fått veta det om jag inte ringt??)
De vill inte operera mig i Norrköping för det syns inte vad jag har för problem. De rekommenderade att jag skulle få göra en ny röntgen samt magnetröntgen (som jag bad om i december och inte fick!!)
Sen svamlade han om att det var ju inte så kul att operera höften om den var sliten. Lite som pest eller kolera tror jag han sa! Va fan! Ska jag gå så här resten av livet då. När jag sa att jag har svårt att gå frågade han :" Kan du gå 1 km? "
Jag har ju sagt att jag har ont hela tiden när jag går, hur svårt är det att fatta?! Äter jag inte tabletter så kan jag inte gå, alls.
Jag blir arg, ledsen uppgiven. Ska det vara så här? Varför tror de mig inte? Jag trodde den här nya läkaren var bra. Men igår i telefon var han inte speciellt förstående.....:-(
Jag förstår att folk inte orkar kämpa för vård när de är sjuka. Det är ju som att stånga huvudet i väggen hela tiden.
Av ilskan och ledsamheten blev det lite gjort iallafall på kvällen. Jag städade toan, vek tvätt, dammsög, tränade hundarna och gjorde sjukgymnastik.
Idag jobbade jag till 13.30 sen besiktade jag bilen och sen direkt till Lena sjukgymnast.
Hon är inte bara sjukgymnast utan också klok som en uggla! Hon tog ett papper och sa:" Nu Agneta ska du ta dina 25% sjukskrivnings-timmar och bli frisk!"
"Du kommer inte hjälpa kroppen om du fortsätter att inte lyssna på signalerna att din kropp inte mår bra!"
Så jag fick ta ett papper och skriva 3 spalter: Vad vill jag. Vad mår jag bra av. Måste-saker som jag inte behöver göra.
Jag vet redan några saker som jag ska skriva dit. Det gör jag imorgon. Godnatt!
2 kommentarer
Helén
02 Apr 2014 07:24
Å Agneta, ska det aldrig bli bra??
Vill gärna ta en kopp snart, men just nu är ja verkligen ingen rolig männinska. Har varit negativ förut, men nu känner ja mig värre än värst :-(
Massor av varmavårkraaaamar till JUST DIG <3
marianne
02 Apr 2014 10:13
Men vad menar dom egentligen? Ge hopp och ta ifrån dej det igen....suck!
Har du inte ens fått magnetröntgen? Men jag vet ju många som opererat sliten höft, har aldrig hört att det inte är "så kul"
Vad ledsen jag blir för din skull, jag tror jag vet hur du känner dej, när jag kom till insikt att jag skulle leva hela livet med min värk blev jag deprimerad och ledsen, det är ju helt naturligt...
dessutom hade jag en karl som hela tiden sa "du har inte så ont så som du tränar" han förstod inte att utan träningen skulle jag få ännu mer ont :(
Neurologen ville ge mej antidepressivt men av dom blev jag ännu mer nere, så min medicin nu är djuren och naturen...och träning om jag hinner.
Sv: jag är nog lite avig, för jag hoppar gärna på terrängbanan med fasta hinder, men är lite fegare på de vanliga inne.
Eftersom jag blivit misshandlad hamnade vi på familjeterapi (det var han som ville det, jag ville separera och bröt upp strax efter) där pratade dom om att när man bråkar ska man hålla sej till sakfrågan, inte blanda in annat gammalt skit. Så det är vad jag lever efter...eller åtminstone försöker jag leva efter det ;)
Kommentera