Idag när vi var ute och gick på jobbet så gick vi bakom en hund som hade ont i kroppen. Ryggen eller höfterna tänkte jag. Den ville gå sakta och stannade ofta. Men det regnade så människan som gick med den ville gå fort.
När jag kom ifatt så kunde jag inte låta bli att fråga: "Har din hund ont i ryggen?"
"Nej. Det är höfterna. Hon har artros och har haft sen hon var unghund. Sen har hon kvalster också. Men det får hon sprutor emot varje månad. Det är världens snällaste hund! Min dotters."
Det var en stor tung hund. Överviktig dessutom. Hon fick aldrig springa lös, inte leka med andra hundar.
När jag kom ifatt så kunde jag inte låta bli att fråga: "Har din hund ont i ryggen?"
"Nej. Det är höfterna. Hon har artros och har haft sen hon var unghund. Sen har hon kvalster också. Men det får hon sprutor emot varje månad. Det är världens snällaste hund! Min dotters."
Det var en stor tung hund. Överviktig dessutom. Hon fick aldrig springa lös, inte leka med andra hundar.
Kunde inte låta bli att börja tänka på vad vi låter våra hundar lida. Eller gör de det? Den här hunden såg väldigt godmodig ut, men hon måste haft rejäla problem, som hon gick. Vad är ett värdigt hundliv? Jag vet inte!
Man vill ju så gärna ha dem kvar. Hur mycket ska de stå ut med? Hur ska man veta?
Senaste tiden har flera vänner tagit bort sina hundar. Några har gamla och sjuka hundar också och de våndas över att det kanske snart är dags.
Det är baksidan med att ha hund eller djur rättare sagt. När är det dags?
Senaste tiden har flera vänner tagit bort sina hundar. Några har gamla och sjuka hundar också och de våndas över att det kanske snart är dags.
Det är baksidan med att ha hund eller djur rättare sagt. När är det dags?
4 kommentarer
marianne
11 Dec 2014 08:21
Våra fyrfotingar är alldeles för lojala när det kommer till dessa saker....och vi tvåfotingar är alldeles för ofta egoister...
Jag kan inte sätta mej in i andras känslor och tänk och dömer ingen, men jag har helt klart för mej hur JAG ska göra....jag skulle inte låta min älskade vän lida för att jag har svårt att skiljas från den. Jag skulle låta den somna medan den hade värdigheten kvar...det känner jag som min skyldighet.... men som sagt, det är MIN åsikt.
Jag hade kunnat låta Brigade gå kvar i hagen, ta ut honom på hans "bra" dagar och kelat med honom de andra dagarna...men valde att låta honom avsluta medan han ännu var något så när rörlig och fortfarande hade stolthet kvar, det var inte synd om honom att få somna...det var skönt för honom och jag var skyldig honom att hjälpa honom med det, hur svårt det än var.
sv: Innan jag började jobba oregelbundet sov jag alltid en stund på eftermiddagen, men bara ca 1/2 timme...två timmar var lite väl länge...haha
marianne
12 Dec 2014 08:09
Atigas är född -94, jag tror han startat, men vet inte säkert, Annelie hade honom på foder eller medryttare ett år och sen köpte hon honom när han var 10, det var så hon sa.
Dom har tränat och tävlat hoppning men jag vet inte hur högt. Det senaste året har han varit ute på foder då hon fått barn och innan hade hon medryttare en period, ha har haltat till och från sen i somras, då han kom in halt från hagen en dag.
Stina
12 Dec 2014 10:44
Det är svårt - det värsta när man har djur, att behöva ta ett sånt beslut, jag hoppas jag känner mina djur tillräckligt länge för att veta när det är dags !
Stina
12 Dec 2014 10:44
edit : *tillräckligt väl
Kommentera