angdalen

Jag vet knappt om jag törs säga det, men jag känner mig lite bättre i min kropp. Bättre än på mycket länge. 
Jag vet inte vad det är som hänt riktigt.

Jag jobbade igår tills idag och tänkte att vi måste ju komma ut lite. Det går ju inte att bara för att jag har ont ska min brukare bli sittande inne. Så jag tog hans stavar och vi gick till affären och tillbaka. Så långt har jag inte gått på evigheter. Visserligen var jag trött, men bara i musklerna. Jag gick ju mycket bättre med stavar, upprätt liksom!

 

Annars har jag haltat framåtlutad! Inte vidare tjusigt.......

Jag har ju ätit smärtstillande var 6:e timme ett tag. Kanske det har bidragit. Igår började jag dessutom tänka på hur jag andas.....

En vän till mig ringde nämligen och hennes man som varit mycket sjuk har gått hos en kille och bland annat lärt sig andas rätt. Givetvis har behandlingen innehållit mer än det. Men han är på väg att bli frisk efter flera år.

Jag började direkt efter samtalet att andas in genom näsan (har ej gjort på evigheter eftersom jag varit täppt i näsan i en månad....) och ner i magen, höll kvar luften och pyste sakta ut genom munnen.  Först blir man yr, men jag sov bättre än någonsin inatt på jobbet och imorse när jag steg upp märkte jag att jag inte haltade. Sen blev jag trött och då haltar jag igen, men det känns att något har hänt och det åt det positiva hållet!

Idag har Karin haft 2 ridtjejer här. My, min brorsdotter och Maria. Alla hästar har blivit ridna! Toppen! Maria var snäll med och hjälpte till att mocka ut boxen i stallet där 2 baggar stått. Det var väl en halvmeter strö att vräka ut. Så skönt att det är klart!

När vi ätit lunch gick Tomas och jag en sväng. Jag gick med stavar och vände efter en stund, vill inte ta ut mig nu när det känns bättre!

När jag kom in plockade jag ner julgardinerna och adventsljustakarna!

 

Känner mig glad och hoppfull igen!

Tänk om jag kan rida till våren/sommaren........