Varje dag ser nästan likadan ut nu när jag bara jobbar en och annan kväll.

Hundarna och jag går ut och fodrar djuren och så går vi till brevlådan. Det tar en timme unefär.

Sen frukost när vi kommer in, min egengjorda  musli och yogurt. Läser tidningen i köket.



Sen tar jag tekoppen med in och sätter på tv:n och slökollar på morgontv samtidigt som datorn kollas!

Förmiddagen blir det lite småplock. Tvätt, vattna, kanske dammsuga lite. Sen vilar/sover jag ofta en stund. Igår sov jag 2 timmar på förmiddagen trots att jag sover bra på nätterna.

Nu har det regnat hela veckan så vi har varit inne mest hela dagarna. Men igår var vi ute en timme på eftermiddagen när det var uppehåll. Hundarna fick leta små gobitar som jag strött ut i trädgården. Jag rensade i några av landen.

Sen väntar jag på att Tomas ska komma hem och då är det fodring, stalljobb och mat till oss som gäller. Sen ofta tv i soffan.

Jag funderade igår på, vad fort man vänjer sig. Jag som jobbat 100% på jobbet, haft hundkurser på kvällarna här hemma, ridit några dagar i veckan,hundpromenerat, samt skött handling, städning, gräsklippning och annat trädgårdsjobb.........ja det har varit fullt upp helt enkelt. Nu gör jag ju inte ens hälften! Ändå känns det som dagarna går fort. Jag sitter ju inte och har långtråkigt! Ibland hinner jag inte ens det jag tänkt mig. Märkligt! Hur hann jag förut?

Eftersom det är fredag så har jag vägt mig. Vikten ligger kvar på lite över 53 som jag är nöjd med. Jag tänkte fortsätta med mat-temat och ge tips på en kokbok jag köpte  häromdagen.


 
 
 
 


Det är otroligt fina bilder! Man blir nöjd bara av att läsa den! Min dotter Karin har testat några sådana  recept, hon är duktig på nyttiga godsaker eftersom hon har en kompis som äter raw-food.

Måste avsluta med ett gulligt citat från mitt barnbarn Hilma som blir 3 år i juli. 

"Karin är farmors och farfars bästa vän" sa hon häromdagen vid frukosten hemma. 

Hon har ju lagt märke till att Karin är här nästan jämt och hjälper till med det mesta.

Man blir ju lite rörd att en sån liten tjej har sån koll!
 
 
 

3 kommentarer

Nina

09 May 2014 17:54

Det är nog inte så svårt att vänja sig vid ett stillsammare liv när man faktiskt inte kan vara lika aktiv längre. Fast det är klart, visste du att det skulle vara så här för alltid så skulle du nog vara mera less på att ta det lugnt. Är det värken eller medicinen du blir så trött av?

Lilla Hilma, så förnuftig hon är!

Stina

09 May 2014 21:39

Tänk vad livet ändras hela tiden och man faller liksom in i allt på nåt vis, en del daker tar längre tid än andra att landa i men landa gör man oftast på nåt vis.

Vilken fin bok, härliga bilder med bra recept - lite nyttigare godsaker är aldrig fel ;)

marianne

11 May 2014 08:06

Jag har tänkt på det många gånger, tänk vad man hann när ungarna var små? På den tiden var jag superpedant, hade alltid frysen full av nybakade bullar, kakor och matbröd...och ungarna skulle skjutas till sina träningar...dessutom jobba heltid....pust!
Kanske är det därför man är så trött nu?! Hihi

Vilken fin bok...vi äter ju ytterst sällan desserter eller sånt, men glass är min last.....och den där rödbetsglassen, den vill jag prova :)

Kommentera

Publiceras ej