Ibland ringer det folk som vill ha hjälp med sin hund. De är mer eller mindre desperata. En del har knappt något liv för de har försökt att anpassa sig efter en hund som inte mår bra. Ni anar inte vad folk offrar sig.
 
Sen finns det ju de som bara har små problem. Man kanske träffas en gång bara och tipsar, sen ordnar det sig!

De som är svårast att träffa är de hundar som har blivit totalt missuppfattade. De är fruktansvärt osäkra, men uppfattas som aggressiva. De morrar, kanske gör utfall och en del bits också.
 
 


Ofta har de ägarna fått råden att ta i mera. Det är jättevanligt! En granne som haft rasen har sagt att det är så. Eller en jobbarkompis eller en gubbe på gatan.......

Jag ringde till en uppfödare, ordförande i rasföreningen. Undrade om jag kunde få lite info om rasen eftersom jag skulle träffa en hund och hade bara läst på nätet och i böcker. Inte träffat någon.

Enligt den personen var de omöjliga att träna på ett positivt sätt. De förstår bara ett språk (Det hårda) och det enda koppel som funkar är strypkoppel. Nej är det ordet man behöver lära dem.......Godis funkar inte, då tar de över. De var inte tillräckligt smarta för att tränas positivt (!!)

Jag höll god min och tackade för infon.
 
Jag blir så ledsen när jag träffar en hund som har blivit hårt behandlad, som lärt sig att det är bästa sättet är att förekomma. De nafsar, skräms och bär sig åt.

Jag önskar så himla mycket att tv skulle ta in några nya hundtränare. Tv har stor genomslagskraft! De som är på tv just nu har inte samma tankar som jag har om hundträning.

Alla djur går att träna med positiv förstärkning. Jag har ju provat på hönor! Leta på youtube, det finns till och med guldfiskar som är tränade med klicker! Delfiner har de flesta sett. 

 
 
Nej men hundar ska tydligen veta en massa saker från början: Ordet Nej till exempel, som används friskt. De ska också veta att man inte ska vara i möblerna och sängarna, Gå i koppel ska de kunna. Säger man Nej så ska hunden fatta själv vad den ska göra.....

Det är inga små krav vi har på hundar!!

När jag kommer till en familj som har problem med sin hund så brukar jag vara noga med att inte ge dem skuldkänslor för att de har varit för hårda mot hunden. Jag brukar berätta att jag själv gjort likadant! Jag har också skrikit Neeej, ofta. Jag har tryckt ner min hund och fått råden att ta i mer........

Jag berättar att jag en dag undrade vad jag höll på med och började söka allternativa utbildningar. Det var 2005.
 
Sen dess har jag hunnit utbilda mig mycket, men vet att jag har massor kvar att lära. 

För att återgå till "mina" problemhundar, så finns det ju några man inte lyckas med. Hunden mår så dåligt så den avlivas för familjen orkar inte mer. Det är sorgligt, men jag förstår dem. Jag har följ några som verkligen har försökt, de har lagt ner tid, pengar, träning, men det händer ingenting. Till slut ser de bara en utväg. Vissa hundar går ju inte heller att omplacera, annars brukar jag försöka hjälpa till med det.

Igår träffade jag en som jag nog aldrig glömmer. Jag blev inte väl mottagen (av hunden)  Den var hård i blicken, stötte hårt på mig och cirklade runt runt. Men efter en timme satt den under bordet och slickade försiktigt på mina händer. Blicken var mjuk. Jag tror att den förstod varför jag var där. Men jag kunde inte somna sen, såg den milda blicken framför mig och jag önskar så mycket att jag får komma tillbaka om ett tag och se en positiv förändring.
 
 
 
 

2 kommentarer

marianne

20 Nov 2014 08:22

Men usch, jag började gråta av ditt inlägg, det är ju ingen hund eller annat djur som föds elaka eller "omöjliga" de blir ju som vi gör dom...ungefär som jag skrev om den stressade hästen för några dagar sen....
När jag läste vad den där uppfödaren sagt till dej, kom jag att tänka på det sto som stod här en väldigt kort tid, eftersom jag slängde ut dom inom en vecka.
"Det går inte att få henne att stå still/lyfta fötter/lyda utan att spöa henne" "stryk är det enda som hjälper"
Du förstår att jag bad dom försvinna ut ur mitt stall?
Det är så jag tänker om Ava, att hon varit besvärlig och "omöjlig" och straffat ut sej överallt, att det är därför hon varit så utmanande och tålamodsprövande....och tagit tid på sej att lära sej lita på och känna sej trygg med mej.

Sv: Jag var inte så exalterad över boken om Ove, alla har sagt att "den måste du läsa" men sååå bra var den inte enligt mej. Jag har den om Britt-Mari på tur som nästa, denna om mormor skulle jag aldrig orkat läsa, men att lyssna funkar bra.

marianne

20 Nov 2014 08:24

Just ja....jag tror inte det är ett speciellt "sto-drag" jag tror det är mer nyfikenhet och en tendens att alltid vilja vara i världens medelpunkt hihi

Kommentera

Publiceras ej