angdalen

Imorse slutade jag jobbet. Åkte och hämtade Jonna som skulle följa med hem och greja med hästarna. 

Vi har mockat, packat foder och Jonna har ridit. Vi har fikat och ätit lunch och haft trevliga samtal. Jonna har ridit här ända sedan vi flyttade hit, då var hon 12-13 år.

 

Klockan 16  skulle jag till en "problemhund". Jonna skulle bli hämtad kl 17 så hon gick in till mina hundar. Jag tänkte ropa och säga att Jonna skulle tänka på att inte hälsa på alla hundar i hallen när hon gick in.  Det blir så trångt och kan bli bråk. Men hon hörde inte mig, så jag åkte.

 

Efter en stund ringde Jonna och var skärrad. Jim hade flugit på Mio så pälsen flög och han var blöt. Typiskt! Jag som tänkte säga till! Undrar om Jim mår dåligt igen......Jag kände ju tydligen på mig innan det hände iallafall.

Jag hamnade ute på slätten hos en fin liten hund, men så fruktansvärt stressad! Som vanligt hade de fått hur många olika råd som helst! Det var deras första hund och det var en svår ras.

Jag förstår mig inte på varken en del uppfödare eller hundklubbar! Så väldigt dåliga råd. Samma jäkla råd som vanligt! Det vill säga:" Visa vem som bestämmer, lägg hunden på rygg och håll fast, låt den inte morra över ben utan ta det och visa att du bestämmer."

När ska folk fatta! Det går inte att  göra så med alla hundar. Överhuvudtaget INTE med valpar. De tappar ju förtroendet för människor och blir rädda. En del hundar blir bara värre och värre. Morrar och börjar nafsa, då får man råd att taa i mer. Så jäkla korkat!

 

Jag blir ledsen och får ont i magen när jag ser dessa missförstådda hundar. Idag var jag 2 timmar hos den här hunden. När jag kom så var husse jättestressad och vaktade hela tiden så hunden inte skulle bita mig." Cola ner sa jag. Låt honom nosa på mig! " Efter en stund var han som ett plåster på mig. De hade aldrig sett honom sån på någon. Han klängde och bet i min tröja, pep och var stressad. Han mådde inte bra.

 

Det ska bli intressant att ses igen om några veckor.