Har jobbat inatt.
Igår var pudlarna här. Karin och jag möttes på väg till Linköping. Hon skulle jobba och jag skulle till min leverantör av hundselar.
Jag hade så förtvivlat ont i nacken och axlarna så det var jobbigt att köra. Troligen för att jag dagen innan körde ut astunga lass från vindskyddet........
Så när jag kom hem så tog jag det ganska lugnt. Gick lite promenader och grejade med hundarna.
Klockan 17 började jag jobba.
Imorse när jag kom hem så blev det till att sätta fart. Jag skulle på begravning kl 11.
Det var en jättefin dag, solen strålade. Det var mina barnbarns morfar som begravdes. Hilma och Kasper var med, liksom deras 2 kusiner. Det gick bra, blev lite lättare på något sätt när de var med.
En vän till Mi och Robert som heter Ida, sjöng så vackert. Jag ska leta reda på låten och lägga den på fb. Jag vet inte hur man gör det i bloggen.
Jag blev kvar ända till kl 16. Hjälpte till med disken efteråt.
Efter att ha handlat så kom jag hem, helt slut!!!
Men jag satte fart med att tvätta en maskin och torka köksgolvet. Skulle gjort det i flera dagar!
När jag var klar inne så gick Karin och jag en hundpromenad, sen åkte hon hem. Tomas och jag fodrade djuren och när vi gick bort till fåren så sa jag: "Jag undrar vart Bruno är. Nu har han ju varit borta i 4 veckor. Undrar om han flyttat."
"Eller så har räven tagit honom " sa Tomas. Det trodde inte jag och medans vi diskuterade och promenerade så ser jag en katt komma mot oss, långt fram på vägen. När den såg oss så hoppade den in i buskarna.
När vi kom fram dit så ropade jag: Kissen, kom då! Hörde ett ynkligt pipande! Det var inte Arnold, de låter så olika!
"Det är ju Bruno", sa Tomas!
Han var tjockare än någonsin! Så han har nog skaffat ett extra hem! Goskatten!
2 kommentarer
marianne
12 Sep 2015 19:51
Hmmm en till kommentar som försvann...
men du ska väl inte tvätta golv när du har ont i rygg och axlar?! Ajabaja....
Det är jobbigt med begravningar, men det känns som om jag fått en viss vana det senaste året :(
jag har inte lyssnat på sången,men tycker det är så fint när någon närstående sjunger på begravningen.
Så skönt att Bruno kommit hem igen,jag vet inte hur jag skulle klara om nån av mina katter var borta ett dygn ens...ser jag dom inte på kvällen springer jag ut och öppnar alla dörrar och ropar...
jo, jag har åsikter och säger vad jag tycker,det är inte populärt, men jag tänker som så att de som inte kan ta det, är inte värda min energi eller vänskap...hehe
Nina
13 Sep 2015 14:05
Usch så sorgligt att Mi som är så ung, redan har mist sin pappa och barnen sin morfar. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är så jobbigt att pappa är borta och då var jag ändå 52 år när han dog.
Det där fotot på Bruno och Kasper är så fint! Det är värt att förstoras och ramas in, tycker jag.
Kommentera