Eller jag gjorde det imorse. Gick då av efter långpass.
 
På fm gick hundarna och jag en ordentlig promenad.
  
Lite stalljobb innan lunch. Det var sol, men kallt. Efter lunch red jag ut och Mio var med. Det gick sådär.....
Kanske hon var trött!
 
 
 
 
Det positiva var att hon lyssnade i början och i slutet. Och att tölten var bra. Resten kan vi glömma......Kanske fick hon stå för länge.
 
Efter ridturen packade jag foder och jag skulle just gå in när jag såg att den magraste tackan såg ut att ha en stor hög bakom sig. Trodde det var bajs. Men det var en död lammunge som hängde halvvägs ut. Jag drog ut den och konstaterade att den hade varit död ett tag i magen. Det var nog därför hon varit hängig.
 
 
 
 
 
Jag skulle på möte så jag ringde Tomas. Han var på hemväg så jag åkte på mötet något försenad.
 
När jag kom tillbaka hem så lagade vi mat och tittade på ett program jag velat se länge: Allan, den bevingade hästen. Peder Fredrikssons häst. Programmet var mycket bra. Många "hästmänniskor " borde  ha mer såna tankar och ideer. 
 
När vi kom ut nu på kvällen hade tackan fått ett lamm till, ännu mindre. Tomas drog ut den. När de är döda är det svårt att krysta fram dem. Hoppas nu efterbörden kommer ut. Vi satte en klämma i den  så den inte ska åka in igen. Så synd om tackan men hoppas hon repar sig nu och lägger på sig några kilo.
 
 
 
 

3 kommentarer

Mamma

28 Apr 2017 00:00

Så tråkigt och så synd om tackan.

marianne cargus

28 Apr 2017 19:25

Men nej...stackars lilla tackan, vad kan ha orsakat att de dött?
Ava går emot mer när vi inte tränat, så set kanske är lika för Tindra...om hon stått någea dagar?!

Jag hoppas det är någit annat än zinkbrist, men jag är förstås orolig och vill ha svaret.

marianne cargus

29 Apr 2017 22:58

Det ser skönt ut när hon sträcker ut sej så där i solen...men lite läskigt också.
Ja men visst...att glömma publicera ett inlägg är inte hela världen..haha det är ju värre när man glömmer en platta på...eller som häromdagen när jag kom från jobbet och dörren vid köksingången stod öppen.
Men det skrämmer mej oavsett vad det är jag glömt, det är liksom själva glömskan som är grejen....

Kommentera

Publiceras ej