Ikväll har vi ätit tacos. Dels för jag inte kom på vad vi skulle äta. Men också för att jag jobbar i helgen så jag tyckte vi kunde äta fredagstacos! Nu dricker vi kaffe och kollar på ett nytt program, Mandelmanns gård. Lite mysigt verkar det vara!
Idag har Karin och Emilia varit här igen. Nu har visst barnet börjat sova mindre! Hon vaknade 7 imorse så Karin messade från Granngården redan strax efter 9 och sa att de var påväg! Då brukar knappt ungen vara vaken.
Hon sov inte mycket på dagen heller, så Karin hann inte rida. Två korta sovstunder blev det. En under hundpromenaden och en till när Karin mockade och jag packade foder.
Men jag har ridit iallafall! Vi fick förstås läxa hos Malin. Jag skulle rida sakta. Hi hi! Så fort rider jag ju inte!
Jo jag skulle träna på att rida så sakta som möjligt med vikten bakåt. Det gjorde vi! Men det tyckte Tindra var asjobbigt, så det blev lite bockning och sen reste hon sig lite med! Men det är så lite, bara en liten protest! Jag red iallafall i snigelfart en viss sträcka. Tänker att det får ta tid. Jag har ändå lyckats med en hel del sedan i somras, som jag är nöjd med!
Det tråkiga nu är all is! Fy vad halkigt,överallt! Jag har lämnat in mina nya icebugs på ortopedtekniska för att höja upp den ena.De är inte klara förrän 27:e, så jag får halka runt ett tag till. Idag ramlade jag en gång, inte bra....
När Karin hade åkt hem så stack jag iväg till affären. Hundarna med. Jag sa inne: Ska ni med till affären? Sen tog jag på mig min stalloverall och gick ut. Bilen stod vid stallet. Men Jim kom ihåg vad vi skulle göra, han sprang direkt till bilen!
Igår anmälde jag mig till en ny hundutbildning. Rallylydnadsinstruktör. Det är nämligen här i Östergötland, så det passade bra! Den börjar i maj.
1 kommentarer
m
15 Jan 2017 16:11
Vi har också tränat på att rida sakta, ett steg och stopp, ett steg och stopp....det är dessutom perfekt hjälp när man rider pigga hästar.
Har du inga broddar på skorna? Du gjorde dej väl inte illa när du ramlade?
Inget av hönsen visar några tecken på att vara sjuka, men det är med oro jag tittar in till de...
Jag tänkte också på det, att Ava inte hindrats av smärtor och kunnat hålla igång sej själv i hagen men jag tar inga risker så räknar ändå med dessa månader....som går fort, precis som du säger
Kommentera