Jobbdag!

 Upp tidigt och ut med hundarna. Tomas tog stallet och fåren.
Det småduggade lite på morgonen och  fm. Funderade på hur det skulle bli resten av dagen.
 
Jag slutade 14 och åkte till Lidl och handlade. När jag kom hem så åt jag lite mellis och gav hundarna mat.
 
Eva hade ridit, mockat och packat foder! Så jag tog en cykeltur med hundarna.
 
 
 
 När jag kom tillbaka så hann jag rensa ett av landen. Efter det var det dags att ha rallylydnadskurs.
 
Det har varit lite mulet och regn i luften hela dagen. Men på kvällen blev det finare!
 
 
 
 
Med tanke på det jag nämnde igår, om privatlektionen jag hade. Det är ju ofta stressade hundar jag träffar. Anledningarna till stress  varierar. Men för det mesta är hundarna faktiskt överaktiverade. På -80 talet var det tvärtom! Då var det hundar som var underaktiverade som behövde hjälp. Nu är hundarna som vi människor. Intryck hela tiden, så de är liksom utbrända! En hund behöver vila mycket. Men människor har dåligt samvete för sina hundar och har hört att de behöver mycket stimulans, särskilt om det är en aktiv ras.
 
En annan missuppfattning är att hundar är glada, när de är hysteriska. Det kan ju vara svårt att se skillnaden. Men om de har svårt att komma ner på jorden efter att tex ha hälsat så är de nog inte bara glada.Och ofta har problemet ökat eftersom man tänker att man skyndar sig att låta hunden hälsa, så blir det nog lugnt! Det man gör är ju att förstärka hundens känsla, dvs att den är alldeles för uppspelt!
 
                                                                                                                                                          
 
 

Kommentarer:

1 Marianne:

Du har ju fått en riktigt trogen hästskötare :) så skönt när hon har stor erfarenhet och vet vad som behövs göras, inte bara "det roliga".

Det är kul nu när man kan börja pyssla i trädgården, tyvärr ha jag inte så stora möjligheter här, men lite hat jag att peta med.

Veterinären kom strax efter halv tio i går, jag hade borstat, kratsat hovar så Ava var fin när hon skulle möta Brigade, jag kände hans närvaro, han gick utanför stallet och gav mej styrka. Veterinären är bra, han kramade om mej hårt och sa "Marianne, du klarar detta"
Sen viskade jag i Avas öra, hej då och att Brigade väntade på henne.

Jag vet inte om det är mer jobbigt att bestämma tiden själv, det blir ju en lång väntan....ända från det att man fått tiden till det är dags, men samtidigt har man ju längre tid att förbereda sej ( om det nu går?) Att behöva göra det akut måste vara mer chock än sorg de första dagarna....som med Leo, jag kunde inte riktigt förstå vad som hänt, att det gått så himla fort från en dag till nästa.

Kommentera här: