Kanske...

Idag fick jag svar på blodproverna. Sköldkörtelhormonet ligger lågt. Jag ska ta om det i december. 
 
Han skrev att det kan bero på infektion, men när jag läser om underproduktion så har jag typ varenda symptom....
 
Ja ja, vi får väl se. Imorgon ska jag på massage hos bästa Marie, jag ska prata med henne om det. Hon är så kunnig.
 
Igår jobbade jag tills idag. Jag handlade på hemvägen och när jag kom hem slängde jag i mig en macka. Sen åkte jag och hämtade Annette för vi skulle till Vadstena och gå en sväng. Jag skulle hämta ett paket tyg också, stuvbitar. Och sen köpte jag lite mönster. Det ska bli kul att sy lite mer till de små!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I Vadstena var det fint men kallt! Vi gick på ett ställe där jag aldrig gått. Ut på en udde. Vi planerade att i vår gå dit ut och ta med fika! 
 
När vi kom hem så åt jag lunch. Sen gick jag ut och mockade i hagen och gav hästarna mat. Jim och Allie fick gå in. Mio fick följa mig på ridtur. Någon höll på och sköt på andra sidan vägen. Tindra steppade runt redan innan vi red iväg. Jag trodde det skulle sluta, men icke! Undrar vad det var. Lerduveskytte?
 
 
Gna´provade om elen var på...!
 
 
Det lät iallafall som en nyårsafton! Tindra småsteppade hela tiden. Och några gånger när det small högre så for hon iväg i sidled! Jösses! Men det positiva var att tölten blev jättebra! Och jag satt kvar!
 
Efter ridningen blev jag jättetrött och satte mig i soffan med en kopp te.
 
När Tomas kom hem gick vi ut och fixade klart ute. Sen gick jag in före och lagade mat.
 
 
Trötta hundar idag!
 
 
 
 
marianne
2018-11-24 @ 01:21:40
URL: http://marresmams.blogg.se/

Vilka fina tyger, vad ska det bli av det med tassarna?
Problem med sköldkörteln verkar vara vanligare än man tror, men hoppas det "bara" beror på infektionen.
Mysigt med utflykten till Vadstena, jag drömmer mej tillbaka till våra promenader där hos dej.
Men Gna´ då...haha, man måste vara nyfiken för att få veta något!
Läskigt att rida när det skjuter i skogen!

Sv: Dixie stannade på ett hinder, och jag flög över och landade på huvudet med ansiktet i sanden på andra sidan hindret, låg där med tränset i handen. Jag blev rädd på riktigt, tänkte på hur fort/lätt man bryter nacken och blir invalid resten av livet.
Nån vecka efter red jag Donaldo i skogen, han ville inte kliva över ett par stockar, jag petade till honom med spöt på rumpan, han lyfte baken och satte av mej, från stillastående, då landade jag platt på ryggen och den är ju trasig på en miljon ställen redan.
JAg funderar på att sluta hoppa, men då får jag byta grupp, och jag har ju gått i samma grupp 8-10 år så det känns inte så kul, dessutom har jag ju ledigt från jobbet onsdagar för ridningen....ja, jag vet inte riktigt hur jag vill eller ska göra. Jag har alltid tyckt att hoppningen varit det roligaste med ridning, och jag har ju varit ganska vild och orädd, suttit upp vad som helst och aldrig ens tänkt tanken att jag kan skada mej allvarligt trots att jag hämtats på bår i skogen och åkt ambulans, har bara skämtat bort det och sagt att om jag skulle slå ihjäl mej under en ridtur så skulle jag dö lycklig. Men nu vet jag som sagt inte...




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0