angdalen

2018-09-03
22:25:00

Det gick an

 
 
Upp 5.30 imorse och gick promenad med hundarna. Solen gick upp och det var magiskt vackert!
 
 
 
 
 
 
 
 
Åkte till jobbet och kände mig helt slut när jag gick i trapporna upp till tredje våningen. Gud så snabbt man tappar ork!
 
Min kollega Carina hade varit snäll och handlat igår så jag slapp det. Vi åkte bara några ärenden med bilen på fm så det gick bra. Sen var det lugnt resten av tiden till kl 14 då jag blev avbytt.
 
Karin hade satt på kaffe när jag kom hem. Emilia ritade och Karin hjälpte mig att datera foton som jag skulle sätta i album.
 
Sen var vi ute en bra stund. Det var så varmt! Vi fodrade hästarna. Emilia delade ut morötter!
 
När de hade åkt hem så var jag hos grannen och hämtade äpplen. Jättefina! Jag skulle ta till djuren men jag fick också en hel hink med stora och fina till oss själva. Astrakan heter sorten.
 
 
När jag hade gett grisarna mat så klippte jag ner lite växter och lyssnade på ljudbok. Satt också en stund och njöt av värmen. Men när solen gick ner blev det kallt! Ljudboken heter Historieläraren. Annorlunda men bra!
 
 
 
 
 
  
Tittade på Idol och åt mat samtidigt.
 
Nu har jag varit ute en liten runda och ska snart sova!
 
 
 
 
 
 
 
Kommentar:
2018-09-04 @ 09:43:50
#1: Marianne

Vilken häftig bild, den första, det ser ut som en stor brasa där solen är, har det inte solen visat sej lite extra vacker i sommar? Jag tycker det.
Åhhh vad jag saknar dessa skogspromenader på morgnarna, och hela miljön där borta på gården, kanske därför jag blev så nedstämd häromdagen:(

Ta det nu lugnt dessa lediga dagar, ge kroppen lite chans till återhämtning....ja jag tjatar!

Önskar jag visste vad mina äpplen är för sort, de är röda och söta, men inte så stora....tycker jag.

Men lilla Emilia då, hon kan nog inte förstå att Vilma inte finns mer, det blir extra sorg när man ser förhoppningen i små ögon.

Norriz var keligare då Mizo levde, när han försvann blev Norriz annorlunda, sörjde jättemycket, sprang ut och letade, kom in och letade, sen ut igen...fick ingen ro. Nu är han så där fjäskig, rullar runt, sträcker sej och stryker sej mot benen, men vill inte att man lyfter, lägger sej i soffan eller sängen när någon av oss sitter där...hoppar upp i mitt knä om jag sitter.
Usch....han ger mej sån ångest :'(
Jag läste om det medlet du tipsade om, men vet inte om jag behöver det?! Han känner ju igen många saker och lukten hos mej, han stryker ut sina egna dofter också....men ska fundera lite.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: