Feedback igen och lite om stress hos hund

Blev nyss glad över ett mejlsvar igen där det går framåt för en hund som jag hälsade på häromdagen.

Kom då att tänka på lite annat. Många säger/tror att det är jobbigare och svårare att ha en bordercollie än andra raser. Att de blir stressade och bara springer runt. Om det är så att de bara springer runt så är det vi som får styra upp det!
Många tror att man behöver trötta ut såna hundar med mycket motion, men det är ju de som behöver lära sig att ta det lugnt! Att göra lugna saker!
 
Jim jobbar med min brukare
 
 
Det här har jag skrivit förut vet jag. Men det är viktigt! Det handlar inte om rasen utan om individen.
 
Alla hundar behöver promenader och aktivering, mer eller mindre. Och för att en hund springer runt är de inte stressade! Stressade hundar kan göra andra saker också.
 
En del blir innåtvända och stänger av, då ser man inte stressen. Men de har kanske andra symptom. Till exempel klåda, magkatarr (äter dåligt) biter sönder saker, biter/gnager på sig själva.
 
Vissa är utåtagerande mot folk eller mot andra hundar. De hittar på egna "jobb" eller intressen. Till exempel att jaga katter eller andra djur eller i värsta fall bilar!
 
 
 
 
Jag tycker så här: Man kan visst ha en bordercollie (som är en drömras för många) om man gör vettiga saker med den och att den slipper ligga ensam hela dagarna. Sen ska man titta på typen när man väljer hund och det gäller ju andra raser också. Det skiljer massor från hund till hund,om de är mjuka, tuffa har mycket motor osv.

Jag har inte tid att träna flera timmar med mina hundar som de flesta menar med träning.

Men jag involverar hundarna i nästan allt jag gör. De är med mig (eller den som är hemma) Bär in tidningen, plockar upp saker som jag tappar, tränar lite tricks när kaffet rinner ner.
 
En dag spårar vi (skogen utanför) eller jag gömmer leksaker i trädgården. Någon av dem får följa med på ridturer, hålla undan fåren när vi fodrar. Tar en cykeltur eller promenad. Sen är vi mycket utomhus eftersom vi har djur. Men det är inget okontrollerat springa runt och bära sig åt. 
 
Mest ligger de och väntar på att jag ska säga vad de ska göra. Det är ett  jobb det med! Och det är viktigt att träna passivitet för alla hundar, särskilt en aktiv ras. Så de lär sig hitta sin avstängningsknapp!
 
 
Vila är också ett jobb!
 


Jag har faktiskt aldrig varit och hjälpt någon stressad bc (ännu) men däremot en massa andra raser.
 
Faktum är att det ringer fler och fler som behöver hjälp och det finns just nu fler hundar i Sverige än någonsin förr! 
 
 
Konsten att koppla av!
 
 
 

Hundinlägg igen!

Imorse tänkte jag på hundträning igen.
 
Hundarna hjälper mig med fåren på morgonen. Jim tar flocken och föser iväg dem en bra bit och håller dem kvar där. Det är jätteduktigt av honom eftersom han egentligen har lättare för att hämta dem och ta dem mot föraren. 
 
Men jag går ju in i tältet med foder och där ligger de andra två, Allie och Mio som mina "bodyguards"! Så han får sköta sig själv. Jag tittar ut då och då och ropar att han är duktig! Det är så skönt att jag kan lita på honom.
 
I helgen gick det inte alls så bra. Tomas och jag gick in till fåren båda två (helt annan situation än vanligt) och vi pratade med varandra. Jag berättade något som jag var upprörd för. Jag trodde Tomas hade koll på Allie och Mio så jag skickade iväg Jim med fåren. Rätt som det var började Jim gå runt fåren (för ett hämt) Så jag ropade att han skulle gå till vänster.

Då kommer Allie som en skjuten kanon och ska hjälpa till. Det blev kaos! Jag blev förbannad och härjade på dem. Då kommer Mio också och ska hjälpa till! Stackars får! De visste inte vart de skulle!

Jag skrek så jag fick ont i halsen och de åkte ut ur hagen alla tre.

Men när jag funderat en stund så är det ju mig själv jag ska bli arg på.....Hundarna gör inte fel på flit. De fick fel info och jag var ouppmärksam.

Idag när jag skulle fodra så slog det mig: Jösses vad jag JAG  påverkar mina hundar. Är jag lugn och pratar lugnt så lyssnar de och vet vad de ska göra.  

Idag gick det precis som det ska! Jim gick iväg med flocken. Allie och  Mio lägger sig i position vid tältet. Tackan Mira följer med mig, hon lyssnar inte på hundarna. Hon har ju växt upp med dem.

När jag har lagt ut fodret så ropar jag till Jim att det är slut. Han tittar på mig och då får han massor av beröm för att han "släpper " fåren på mitt kommando. Sen kommer han skuttandes, jätteglad mot mig medans fåren springer som tokar till maten. 

Då blir jag alldeles varm inuti! Han är så himla duktig! Och man ser hur nöjd han är när han får beröm!
 
När man skriker, är okoncentrerad, irriterad eller behandlar honom orättvist då går det inget bra! Då kan han av frustration flyga på någon tacka.

Jag vet ju att det är så. Jag måste bara bli bättre på att komma ihåg att vara i nuet och försöka vara sån som jag vill vara!


 
 
 

Hur länge ska man vänta

Idag när vi var ute och gick på jobbet så gick vi bakom en hund som hade ont i kroppen. Ryggen eller höfterna tänkte jag. Den ville gå sakta och stannade ofta. Men det regnade så människan som gick med den ville gå fort.

När jag kom ifatt så kunde jag inte låta bli att fråga: "Har din hund ont i ryggen?"

"Nej. Det är höfterna. Hon har artros och har haft sen hon var unghund. Sen har hon kvalster också. Men det får hon sprutor emot varje månad. Det är världens snällaste hund! Min dotters."

Det var en stor tung hund. Överviktig dessutom. Hon fick aldrig springa lös, inte leka med andra hundar.


Kunde inte låta bli att börja tänka på vad vi låter våra hundar lida. Eller gör de det? Den här hunden såg väldigt godmodig ut, men hon måste haft rejäla problem, som hon gick. Vad är ett värdigt hundliv? Jag vet inte! 


Man vill ju så gärna ha dem kvar. Hur mycket ska de stå ut med? Hur ska man veta?

Senaste tiden har flera vänner tagit bort sina hundar. Några har gamla och sjuka hundar också och de våndas över att det kanske snart är dags.

Det är baksidan med att ha hund eller djur rättare sagt. När är det dags?
 
 
 

RSS 2.0