angdalen

Idag på em när Karin åkt till jobbet skulle jag gå ut med hundarna på en promenad. Eftersom det är så mycket snö i skogen så får man hålla sig på vägarna nu. Och eftersom det är så kallt måste de få springa lösa för att hålla värmen i tassarna!

Då slog det mig att träningen av hundarna är inte alls lik den som var när vi bodde istan! Då gick vi mycket på cykelbanor och båda hundarna kunde komma snabbt intill sidan på signal när vi fick möte. Nu är fokus mer på att komma snabbt på signal när vi rider och de springer bredvid. Eller att stanna och ligga/stå  still på avstånd,när vi sitter på hästarna. Jag kom på att vi nog inte tränat fot en enda gång på 3,5 år, iallafall inte med båda två hundarna samtidigt.

Jag fick en mycket glad överaskning när vi såg två personer stå mitt i vägen och prata lite längre fram. När jag visslade till kom båda två och började gå fot! Vilma närmast mitt ben och Nellie bredvid henne!Det var så häftigt!!
De kopplade människorna till att det var fot vi skulle göra. Annars betyder vissling bara att de ska komma. Men nu såg de människor och då blev det en kedja: Människor-vissling-gå fot!

Jag blir varje dag så fascinerad av hur hundar "tänker" eller lär sig rättare sagt! Samma ord kan ha olika betydelse beroende på omständigheter, som miljö tex! Jag tycker jag lär mig något nytt varje dag med hundarna.