angdalen

Eftersom jag de senaste dagarna har både träffat och fått samtal om lite rädda/ängsliga/ arga hundar så tänkte jag skriva lite om mina ideér om det!

Det första man måste tänka på när det gäller träning/inlärning är att ALLT vi säger och gör är förstärkande. Jämför med ett barn brukar jag säga. Varför finns det värstingbarn? Jo, hellre få nån som ser en, än att ingen märker att man finns. De barnen skulle nog hellre vilja ha beröm för något de är bra på istället.

Det är ju inte medveten inlärning av hunden att den blir förstärkt på ett negativt sätt. För hundar kan inte tänka: "Nu ska jag jäklas lite så att någon märker mig!"

Men tänk själv, vad gör vi om hunden börjar morra, skälla eller backa i en situation som den inte gillar? Jo de flesta säger: " Men sluta nu det är inget farligt!" Efter ett tag när det inte hjälper så kanske vi ändrar tonläge och börjar väsa åt hunden" Lägg av nu!"

När det inte hjälper så kanske man tar tag i hunden och säger argt"Sluta nu genst!" Oavsett vad vi säger eller gör så ger vi hunden respons på det den känner just då. Man kan säga att vi faktiskt förstärker känslan de har.

        


Om man istället börjar förstärka ( på ett positivt sätt förstås!) när hunden beter sig som vi vill att den ska göra så ökar sannolikheten för att den blir som vi vill!
Dvs man måste vara steget före! Titta på hunden!

Ser den glad ut? Avslappnad? Tittar nyfiket? Viftar på svansen?  Allt som vi tycker är bra kan vi belöna. Vilket inte alltid  betyder mata med godis. Eftersom allt vi säger är förstärkande så kan man säga : Vad duktig du är med vänlig röst. Man kan visa med sin egen känsla att man är nöjd med hunden.

Om man inte hinner med att läsa av hunden till exempel i ett hundmöte, så är det bättre att vara tyst, gå åt andra hållet eller avled med något.

Själv gjorde jag så här när vi bodde istan, när vi fick möte så kastade jag ut lite godis på ett område bredvid cykelbanan. Så fort de fick jobba så kunde de inte hetsa upp sig för mötande hundar. Eller också tog jag dem åt sidan, upp på en sten eller liknande, berömde att de var tysta och fokuserade på mig. Men om de tittade avslappnat och bara lite nyfiket på andra hundar, så belönade jag.

För faktum är att det ofta handlar om avståndet till andra hundar. Får de lite utrymme så går det oftast bra.

Är det ängsliga hundar som tex inte gillar att vara ensamma så är det likadant där. När man ska gå och hunden står med sloksvans och tittar på en så säger man: "Men jag kommer ju snart, så farligt är det inte att vara själv!"

Vips så ger man hunden en förstärkning som knappast hjälper. Finns det någon som har sett hunden bli glad när man säger så? Nej det vet jag att det inte finns! Säg ingenting när du går. För jag tror inte att någon vill förstärka känslan hos hunden i den situationen.

Träna istället på att lämna hunden olika långa stunder, ta på dig olika kläder ( de lär sig vilka som är jobbarkläder!) och ta små steg! Till att börja med behöver hunden kunna ligga i ett annat rum och känna sig trygg. Gärna att den har en lya, dvs en bur eller annat ombonat utrymme där den kan ligga. Belöna när hunden är lugn och ser harmonisk ut!
 
         

Ängsliga hundar behöver kanske bygga upp sitt självförtroende. Det gör man genom att ge dem uppgifter som de lyckas med! Precis som vi alltså! Låt hunden få en hobby eller ett jobb som den tycker är kul. Det finns flera vinster med det. Dels behöver de flesta hundar något mer än bara promenader. Sen lär man sig även själv hur man ska träna hunden. Förstår man hur inlärning fungerar så har man också lättare att lära hunden  hur den inte förväntas vara! Hunden lägger också energin på "rätt saker" istället för att lägga energi på att vara arg eller ängslig. För ofta har vi gett hunden en roll och sen tror vi att den är sådan. Men allt går att träna, bara man vill!