angdalen

Känner sorg idag, men ändå en lättnad.

Vår äldsta häst Katur från Elfsvik har fått lämna jordelivet. Född-82 och varit hos oss i 18 år.

Vi köpte honom tillsammans med min syster och samägde honom tills vi flyttade från deras stall.

Han har lärt oss så mycket! Vi har ridit på många skogsturer och kurser och haft stor glädje av honom!

För ganska många år sedan så körde vi in honom. Han skötte sig utmärkt på kursen, men vi var lite fega så någon stabil körhäst blev han aldrig.

Många ryttare han han burit på sin rygg. Pigg och glad betyder hans namn och det var han också.

De senaste åren har han varit lekkamrat till våra unghästar. Han har varit en duktig ledarhäst i flocken också.

Men nu på slutet gick det tyvärr fort utför. Man såg hur han drog sig undan och mest gick för sig själv krämporna blev fler, så det var  dags....



Fy det är alltid lika jobbigt att stå där med hästen och vänta på sprutan. Men denna gång gick det helt lugnt och veterinär Birgitta Olai var ett stort stöd. När han var borta så kände jag en sorts befrielse, för jag tror faktiskt att det var skönt för honom att få somna in.

Tårarna rann förstås, men Jim och Mio kom och nosade på Katur och pussade på mig. Så här är det ju att ha djur. Mest glädje, men också oro när de är sjuka och sorg när man mister dem.

Vi får minnas Katur som den roliga och snälla häst han var, under alla år med oss!