I torsdags när Tomas och jag pallrade oss ut och skulle fodra, så stod ett nyfött stort fint lamm i hagen!
 
Vi var hemma och var sjuka båda två, men med gemensamma krafter fick vi in dem i en box i stallet.
 
Tackan var jättebra med lammet och den var så fin!

 
 
Det har ju varit så himla kallt ute nu, ända ner till -20 grader. Inte bra när lammen börjar komma.

På fredagkväll var det dags för tacka nr 2. Vi tog in henne bredvid den andra tackan och hon började nästan genast. Men hon lät så högt och beklagande och det såg trångt ut så jag fick hjälpa till efter en stund. Det var först en liten tacka som genast började kravla mot maten:-) Strax efter kom en liten bagge, helsvart. Hon slickade dem och lät så snällt mot dem. Så härligt!!

Vi lämnade dem en stund för det såg ju jättebra ut. Hon var dessutom rätt störd av oss.  Men det var första misstaget.  Så fort vi gått (tror vi) så gjorde hon inget mer. Efter 30-40 minuter var de iskalla, trots värmelampa.
 
Vi gnodde på dem men de var iskalla, det gick inte att få dem torra i kylan. Efter en stund så bestämde vi att ta in dem, livet rann ju ur dem. Baggen slutade andas flera gånger, men vi fick igång honom. Jag stoppade in honom innanför jackan och kände hur han rörde sig. Tomas bar tackan.

När vi kom in dog baggen i händerna på oss:-( men tackan verkade starkare. Vi försökte tempa men termometern gick inte så lågt. Den började på 30 grader. Så den var rejält nerkyld. Enligt böckerna går det inte att värma upp nerkylda lamm utan att ge dem en glucosinjektion rakt in i buken. De dör av hypoglykämi i hjärnan.... Men vad tusan! Man måste ju prova, annars dog den ju ändå!


Vi blåste försiktit med fönen och försökte sen peta i den råmjölk som vi mjölkat ur. Men tungan och hela munnen var iskall ännu och det gick bara inte. Enligt böckerna ska man sonda in mjölk. Men vi hade ingen sond och absolut ingen erfarenhet!! Efter timmar av trälande så sa Tomas: Vi tar en krympslang och provar,hon klarar sig inte ändå.

Han fick ner slangen enligt beskrivning och vi sprutade sakta i några matskedar. Då var klockan 4 på morgonen och eftersom vi var sjuka så var vi helt groggy!!!!!

Nu har vi gjort vad vi kan sa vi och dök i säng. Den till synes livlösa lammungen låg i en tvätt korgbredvid min säng.

5.30 vaknade jag av ett bäää! Trodde knappt mina ögon. Hon höll upp huvudet!!

Kommentera

Publiceras ej